Ungdomar och skolfrånvaro i högstadiet : ett systemteoretiskt perspektiv

Avhandlingens syfte är att studera skolfrånvaro i högstadiet ur ungdomarnas synvinkel genom ett systemteoretiskt perspektiv. Mitt intresse är att få kunskap om hur de unga själva definierar skolfrånvaro och de problem som anknyter till detta. Hur har de blivit bemötta och vad är det i skolan som förstärker välmående och delaktighet. Finns det en koppling mellan tidigare skolfrånvaro och situationen de är i nu? Resultatet kan ge mer förståelse för skolfrånvaro från ungdomarnas egna perspektiv och kan ge information om hur man kan förebygga social utslagning av ungdomar och utveckla elevvårdstjänsterna. Jag valde att granska detta fenomen genom före detta elevers synvinkel då respondenterna möjligtvis kunde ge en annorlunda synvinkel på skolfrånvaro eftersom de inte längre var i skolsituationen. Jag använde mig av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell samt ett systemteoretiskt perspektiv som studerar olika risk- och stödfaktorer som endera drar eleven bort från skolan eller drar eleven mot delaktighet i skolan. Med hjälp av systemteori kan man analysera olika relationer och omgivningar som kan påverka skolsituationen. Undersökningen är kvalitativ och materialet har samlats in genom totalt åtta semistrukturerade intervjuer. Jag fick tag i ungdomarna genom Sveps (Svenska Folkskolans Vänner). Alla åtta hade inte själv erfarenheter direkt av skolfrånvaro, men ändå upplevt skolproblematik. Av informanterna var tre stycken pojkar och resten flickor. Materialet har analyserats med hjälp av materialbaserad innehållsanalys. Resultaten visade att systemkrafterna drog personerna åt olika håll, vilket orsakade obalans i systemet. Ungdomarna pratade om relationer i och utanför skolan som varit risk- eller skyddsfaktorer för skolfrånvaro. En persons skyddsfaktor kunde vara en annan persons riskfaktor. Relationer till vuxna och jämnåriga är oerhört viktiga och dessa är krafter som drar dem till skolan eller bort från skolan. Utan dessa relationer upplevde ungdomarna skolan ointressant, obehagligt och mindre meningsfullt vilket ledde till skolfrånvaro. Ifall personerna hade stödjande vuxenrelationer klarade sig ungdomen bättre och ansåg att de inte hade stora svårigheter i skolan. Man kan även konstatera att skoltiden har påverkat nuläget i hög grad.

Grantor dc:publisher

Helsingfors universitet

Year dc:date.issued

2016

Author dc:creator

• Gustafsson, Emilia

Contributors dc:contributor

• Helsingin yliopisto, Valtiotieteellinen tiedekunta, Sosiaalitieteiden laitos
• University of Helsinki, Faculty of Social Sciences, Department of Social Research
• Helsingfors universitet, Statsvetenskapliga fakulteten, Institutionen för socialvetenskaper

• systemkrafter
• ungdomar
• skolfrånvaro

Language dc:language.iso

swe

Identifier URI

URN:NBN:fi:hulib-201703273365

OAI identifier oai:identifier

oai:helda.helsinki.fi:10138/160138